När jag möter människor på gatan nu, människor som kommit hit från andra länder, får jag en klump i magen. Tänk att gå och veta att så många inte tycker om dig här. Vill ha bort dig. Har du inte haft det jobbigt nog? Flytt från krig, missär, kämpat dig hit. Och nu går du så osäker på stadens gator. För det har blivit legitimt att skylla alla problem på dig. Även om du jobbar, kämpar, går i skolan och vill bidra till det samhälle som tagit emot dig vill de ha ut dig. Du gör allt du kan för att göra rätt. Men i deras ögon är du ändå fel. D
Och jag vill hoppa ur bilen, stanna mamman som går med sitt barn i handen. Precis som jag brukar gå med mitt. Och krama henne. Kanske säga förlåt. Jag skäms verkligen.
Integration tar tid. Att ta emot människor och hjälpa borde vara en självklarhet för ett rikt välmående land. Det borde ligga stolthet i att hjälpa människor på flykt. Men integration tar tid. Först ska man upptäcka problemen, sedan ska det till lösningar och sedan tar det år att jobba med. Det gör andra partier också. Men på andra sätt än att slänga ut människor och sluta hjälpa. Att så många människor bytt parti, istället för att lyssna och höra att det finns andra partier som jobbar med integration. Utan att hata.