Det bästa mitt ex har gett mig är nog denna sås. Okej, det näst bästa utöver mitt barn. Jag fullkomligt älskar denna ljuvliga sås som bara är en tomatsås till pasta och inget annat, men som har ett sådant djup av smaker. Och innehåller ett trettiotal vitlöksklyftor. Igår spenderade jag fem timmar åt denna sås. Kokte buljongen som sig bör i timmar. Kokte vitlök i olja som sig bör i timmar. Och när jag väl doppar toppen av teskeden så smakar det surt som katten. Eller surt sa katten. Det låg en fet avsaknad av kärlek i denna sås må jag säga. Vilket jag försökte bringa liv i med att strö både socker och salt i såren. Det hjälpte inte. Den kanske till och med blev ännu argare. Så idag gör jag en nystart. Jag tar mig tid och koker ny buljong. Jag värmer upp tomaten och låter buljongen smeka den på nytt med förhoppning om att den ska bli snäll och behaga.